Sammanfattning av mars månad
Första april var ju igår och vi missade helt att fixa nåt aprilskämt... Nåja, vi lyckades åtminstone gratta Hugos faster på födelsedagen och Hugo själv fyllde 9 månader och har en 4:e tand på gång. Nu går det undan.
Mars har gått både fort och långsamt på nåt vis. Hugo hasar omkring allt snabbare och har nu även börjat komma upp på knä lite då och då när han inte far omkring på de hårda marmorgolven, för då blir det magläge. Ofta är det ett knä och en fot istället, så vi tror att det är nån som egentligen skulle vilja vara uppe på fötterna. Han går mellan möbler så länge han når att hålla i sig med åtminstone fingerspetsarna så nu lever våra prylar farligt eftersom alla möbler är låga och i väldigt bekväm Hugo-höjd. Han är åtminstone väldigt duktig på att sätta sig när han ställt sig upp så vi är inte lika skräckslagna när han håller på och reser sig mot allt möjligt på stengolvet. Han letar upp oss om vi får för oss att sätta oss vid datorn eller på toa för den delen och klagar högljutt om han inte får komma in (han har lyckats stänga av datorn en gång). Han har blivit ganska högljudd över huvudtaget faktiskt. Det pratas så det står härliga till. Tyvärr var hans första ord nej. Om det är nåt han inte vill så säger han "nej-nej" och skakar på huvet... Och tycker att det är fantastiskt roligt ska tilläggas, just det där med ruskandet på huvet. Antar att vi förmanat honom lite väl ofta, eller?
Vi har haft besök av Anna i 2,5 veckor och i början av hennes besök hade Cissi sin första kväll ute utan Hugo. Han skrek "mammammmammammmamm" när vi gick hemifrån och ville inte somna men Gustaf lyckades söva honom nån timme senare så det gick rätt bra ändå. Men inte så kul att gå iväg. Anna och Cissi var ute på avskedsmiddag för att ta farväl av Marte, en norsk tjej som flyttar till Sydafrika, och vi åt först på en curryrestaurang som ligger lite avsides (med den vanliga helt omysiga lysrörsbelysningen, se bild-sidan) och senare gick vi till en vinbar i samma område. Curryn serverades på bananblad direkt på bordet och man fick hänga med om det var nåt man inte ville ha för de kom runt med grytor av än det ena än det andra och lassade upp.
Vi har också haft besök av Björn som var i stan för en konferens och stannade ett par dar extra och då passade vi på att gå på söndagsbrunch på Raffles. Då började Hugo gråta när han såg att Gustaf skulle gå iväg (för att hämta mer mat vid buffén, så han skulle ju inte vara borta så länge). Måndag morgon hände samma sak när Gustaf skulle gå till jobbet och sen har han varit halvt omöjlig att sätta ner eller lämna i ett rum utan att han blir ledsen. Antar att det hör till åldern men vi trodde inte att han skulle bli så påverkad. Hoppas det inte är en alltför lång fas. Han är fortfarande ganska glad i andra människor så det är ingen större fara. Knepigast är att få honom att inte bli helt utom sig när han ska sova. Sovandet går för övrigt bättre. Han vaknar för det mesta bara en gång per natt men då håller han låda i minst en timme (vilket man inte riktigt har lust till när klockan är 5) innan han kan somna om.
Ännu en i mammagruppen har flyttat härifrån. Sal och dotter Jas flyttar hem till Sydney efter 7 år utomlands. Tråkigt men vi ser det som en bra anledning att planera den där Australiensemestern snart. Vi hade hennes sista mammagruppsträff med high-tea i Botanic Garden i fredags.
Det var väl det mesta om mars. Vi har inte kommit iväg och gjort nån månadsuppdatering på längd och vikt men det känns som att han har blivit större på alla ledder. Kanske lyckas kolla det nästa vecka. Ska försöka "allmän-blogga" oftare så det inte blir så långt.
Mars har gått både fort och långsamt på nåt vis. Hugo hasar omkring allt snabbare och har nu även börjat komma upp på knä lite då och då när han inte far omkring på de hårda marmorgolven, för då blir det magläge. Ofta är det ett knä och en fot istället, så vi tror att det är nån som egentligen skulle vilja vara uppe på fötterna. Han går mellan möbler så länge han når att hålla i sig med åtminstone fingerspetsarna så nu lever våra prylar farligt eftersom alla möbler är låga och i väldigt bekväm Hugo-höjd. Han är åtminstone väldigt duktig på att sätta sig när han ställt sig upp så vi är inte lika skräckslagna när han håller på och reser sig mot allt möjligt på stengolvet. Han letar upp oss om vi får för oss att sätta oss vid datorn eller på toa för den delen och klagar högljutt om han inte får komma in (han har lyckats stänga av datorn en gång). Han har blivit ganska högljudd över huvudtaget faktiskt. Det pratas så det står härliga till. Tyvärr var hans första ord nej. Om det är nåt han inte vill så säger han "nej-nej" och skakar på huvet... Och tycker att det är fantastiskt roligt ska tilläggas, just det där med ruskandet på huvet. Antar att vi förmanat honom lite väl ofta, eller?
Vi har haft besök av Anna i 2,5 veckor och i början av hennes besök hade Cissi sin första kväll ute utan Hugo. Han skrek "mammammmammammmamm" när vi gick hemifrån och ville inte somna men Gustaf lyckades söva honom nån timme senare så det gick rätt bra ändå. Men inte så kul att gå iväg. Anna och Cissi var ute på avskedsmiddag för att ta farväl av Marte, en norsk tjej som flyttar till Sydafrika, och vi åt först på en curryrestaurang som ligger lite avsides (med den vanliga helt omysiga lysrörsbelysningen, se bild-sidan) och senare gick vi till en vinbar i samma område. Curryn serverades på bananblad direkt på bordet och man fick hänga med om det var nåt man inte ville ha för de kom runt med grytor av än det ena än det andra och lassade upp.
Vi har också haft besök av Björn som var i stan för en konferens och stannade ett par dar extra och då passade vi på att gå på söndagsbrunch på Raffles. Då började Hugo gråta när han såg att Gustaf skulle gå iväg (för att hämta mer mat vid buffén, så han skulle ju inte vara borta så länge). Måndag morgon hände samma sak när Gustaf skulle gå till jobbet och sen har han varit halvt omöjlig att sätta ner eller lämna i ett rum utan att han blir ledsen. Antar att det hör till åldern men vi trodde inte att han skulle bli så påverkad. Hoppas det inte är en alltför lång fas. Han är fortfarande ganska glad i andra människor så det är ingen större fara. Knepigast är att få honom att inte bli helt utom sig när han ska sova. Sovandet går för övrigt bättre. Han vaknar för det mesta bara en gång per natt men då håller han låda i minst en timme (vilket man inte riktigt har lust till när klockan är 5) innan han kan somna om.
Ännu en i mammagruppen har flyttat härifrån. Sal och dotter Jas flyttar hem till Sydney efter 7 år utomlands. Tråkigt men vi ser det som en bra anledning att planera den där Australiensemestern snart. Vi hade hennes sista mammagruppsträff med high-tea i Botanic Garden i fredags.
Det var väl det mesta om mars. Vi har inte kommit iväg och gjort nån månadsuppdatering på längd och vikt men det känns som att han har blivit större på alla ledder. Kanske lyckas kolla det nästa vecka. Ska försöka "allmän-blogga" oftare så det inte blir så långt.
0 Comments:
Post a Comment
<< Back to www.sahlstrom.org