Hugo blir större
Vi har inte skrivit på ett tag nu igen. Det har inte hänt så ofantligt mycket mer än att Gustaf varit i Sverige och jobbat och Hugo blev superledsen när han kom tillbaka (han kanske inte fattade förrän då att pappsen faktiskt varit borta ett tag). Annars har vi haft en sjukdomsmånad när alla varit mer eller mindre krassliga mest hela tiden. Just nu är det bara Gustaf som hostar så vi passade på att boka in lite tid för vaccinationer av Hugo idag. Det blev en uppdatering på storlek också. 85 cm lång, 12,3 kg tung (det känns) och 12 tänder (det visste vi innan). Två sprutor blev det. Hua. Den ena skulle sättas i muskeln och förväntades göra väldigt ont men jag tror Hugo mest skrek för att han blev fasthållen för han gormade på från att vi tog tag i honom tills att vi släppte. Sen var allt bra igen. Han är inte direkt sjåpig. Senare under dan stod han på näsan från ganska bra fallhöjd men det gick över efter ett par skrik det också. Trots att näsan blev lite blå.
Han sitter för övrigt just nu och läser Newsweek samt moffar i sig leverpastejsmörgås och messmörsmacka med mjölk till. Får väl se om det finns nåt kvar till Pappa när han kommer hem. Både av svenska pålägg och tidning. Han är annars specialist på att använda gaffel (och pipmuggar är för fegisar; här ska drickas ur vanligt glas). Kanske är det ett resultat av att han INTE gillar att bli kladdig. Sand verkar vara värsta fienden men även annat som kan fastna på händerna är ju otrevligt. Andra utvecklingar är att det börjar låta som ord ur honom. Tack låter som taks, Buff är Puff (Piffs kompis), _Pa är favoritapan eller vilken apa som helst som han råkar få syn på, vff är vovve, mmm är kossa (eller mu, beroende på tillfälle), aaahh är lejon, baba är lampa, och sen säger han även hiss och gris (typ). Öga, öra och liknande har vi koll på vart de sitter och så kan han säga tå. Fast ibland verkar det vara hela foten. Och så dansas det järnet när det är bra musik förstås.
Apropå musik så verkar fortfarande xylofonen vara favoritleksaken. Möjligen delad plats med trätrumman. Om inte annat så är det hemskt roligt när trumpinnen kan studsa på golvet. Fast vad som helst är ju kul om bara inte mamma satt vid datorn hela tiden... Knuff knuff.
Han sitter för övrigt just nu och läser Newsweek samt moffar i sig leverpastejsmörgås och messmörsmacka med mjölk till. Får väl se om det finns nåt kvar till Pappa när han kommer hem. Både av svenska pålägg och tidning. Han är annars specialist på att använda gaffel (och pipmuggar är för fegisar; här ska drickas ur vanligt glas). Kanske är det ett resultat av att han INTE gillar att bli kladdig. Sand verkar vara värsta fienden men även annat som kan fastna på händerna är ju otrevligt. Andra utvecklingar är att det börjar låta som ord ur honom. Tack låter som taks, Buff är Puff (Piffs kompis), _Pa är favoritapan eller vilken apa som helst som han råkar få syn på, vff är vovve, mmm är kossa (eller mu, beroende på tillfälle), aaahh är lejon, baba är lampa, och sen säger han även hiss och gris (typ). Öga, öra och liknande har vi koll på vart de sitter och så kan han säga tå. Fast ibland verkar det vara hela foten. Och så dansas det järnet när det är bra musik förstås.
Apropå musik så verkar fortfarande xylofonen vara favoritleksaken. Möjligen delad plats med trätrumman. Om inte annat så är det hemskt roligt när trumpinnen kan studsa på golvet. Fast vad som helst är ju kul om bara inte mamma satt vid datorn hela tiden... Knuff knuff.
0 Comments:
Post a Comment
<< Back to www.sahlstrom.org