Cissi på Cricket
Lite roliga termer fanns dock och det hade underlättat om vår lärare hade börjat med att förklara att en empire är detsamma som domare, bowler heter kastaren (man "bowlar" bollen till slagmannen) och "poäng" räknar man inte, utan man räknar "runs" för varje gång man lyckats ta sig mellan de två parallella linjerna på spelplanen.
Själva spelet då? 2 personer byter plats vid de två linjerna och för varje gång de lyckas får deras lag en "run" och så håller man på tills utelaget verkar ha fått koll på bollen och man riskerar att bli bränd. Varje lag består av 11 personer. "Innelaget" använder endast 2 personer i taget, dvs de som slår iväg bollen och springer. Utelaget använder alla sina 11, som ska fånga boll och bränna innelaget. Det är bara innelaget som får poäng (eller "runs" då). Utelaget får snällt vänta på sin tur och under tiden försöka göra livet surt för innelaget förstås.
Det finns 10 sätt att bränna på (det öppnade läraren med att berätta om, så det var väl inte helt självklart vad spelet gick ut på i början av lektionen), varav flera av dem visade sig vara samma sak med en viss variation. T ex kan man bli bränd om utelaget kastar bollen på de 3 käpparna som står bakom slagmannen och lyckas få ned de två små pinnarna som ligger ovanpå (träffar man käpparna så ramlar pinnarna garanterat ner).
Tja, så fattade vi att det går till ungefär i alla fall. Tydligen har varje slagman 6 försök på sig att få till bra slag, men om man missar så räknas det inte utan man kan vänta ut de kast som man känner att man har bäst chans att få till bra träff på (och så undrar folk varför det tar tid...). Det roligaste i alltihop var faktiskt att titta på de två stackarna i innelaget som skulle försöka springa mellan linjerna så fort de kunde, utrustade med benskydd i värsta hockey-målvaktsklass. Stor humor. Normalt spelar man mellan kl 10 och kl 18 (dvs i värsta solgasset) men givetvis så bryter man för lunch och för afternoon tea, kolonialt så det förslår.